100 dagar
100 dagar. 100 dagar tills dagen jag väntat på så länge jag kan minnas. Jag minns när jag var runt fem år och såg folk dansa på flak i vita klänningar och vita mössor. Jag ville så gärna vara med och jag önskade att det var jag som dansade där haha. Om 100 dagar är det min tur.
Jag har kämpat i snart 13 år och jag har 100 dagar kvar att kämpa på. Jag kommer knappt hinna blinka innan det är jag som springer ut. Det är inte sista gången jag kommer gå i skolan men det är ett så stort avsnitt jag ska avsluta. Jag ska ut i världen och jag ska bli "vuxen". Vi fick satt upp vårt nedräkningscollage som är en årlig tradition på skolan. Bilder på alla i klassen tillsammans med siffror som symboliserar varje dag som är kvar av skolåret. Waaah, det är så himla sjukt. Jag vill inte tänka på det samtidigt som det är det enda jag tänker på nu för tiden. Vad ska jag ha på mig? Vad ska jag göra? Och den största och jobbigaste frågan: Vad ska jag göra sen?
får paniiiik när jag tänker på det usch. alltså vill ju men har så himla svårt för förändring så helt plötsligt efter TRETTON ÅR ska en sluta med det en alltid gjort??