NO MORE SAD FACES
Vad konstigt att en känsla kan göra en på så kontigt humör. Jag var nog lite i oblanas när jag vaknade idag. Med en konstig känsla av misslyckande och ångest. Det har gått ett år sedan jag tog studenten, ett år sedan jag hade en av de bästa dagarna i mitt liv. Nu, ett år senare sitter jag här. Med fler erfarenheter, mer berest än jag trodde att jag skulle vara och faktiskt säkrare i mitt själv. Ändå så är det något som tynger ner mig idag. Jag tror att jag känner mig fast. Även om jag varit på alla dessa platser så är jag fortfarande kvar här. I denna stad som jag vill bort från. Det är inget jag egentligen ogillar med staden men det finns så mycker mer här ute i vida världen som väntar på mig.
Så jag tog i saken. Jag gjorde mina morgonsysslor som jag vet att jag mår bra av. Drack mitt te, åt en riktigt god frukost och lyssnade på sån musik som gör mig på gott humör. Det lilla hjälpte till att vända bort den dåliga känslan, och samtidigt som jag försökte trappa upp på humöret tror jag att planen inför hösten kom fram till mig. Framtiden är oviss. Jag kanske flyttar utomlands, bor kvar eller pluggar. Men jag vet att jag gör något som jag vill göra för det är dags nu. Jag är redo. Tills jag får reda på mitt skolbesked kommer jag släppa all framtidsångest och njuta av att jag faktiskt är här jag är. NU KÖR VI! No more sad faces. Gör det bästa av tiden oavsett var du är.
